Omfamnad av vind och bitter frost
Under arktisk och obarmhärtig måne
Han sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna
Dödsjungfruns kalla hand, oändlighetens älskarinna
Han vill sjunka, känna
Hennes anda av is
Sitt liv i byte mol en gåva
En frusen kyss
Inat, I evighet han sova
Med en viskan så djup som havens vrån
Ensam men två i dödens mörka snår
Han hör ett ord med makt så mörk
Ur dödsjungfruns vita mund
Han vill sjunka, känna
Hennes anda av is
Sitt liv i byte mol en gåva
En frusen kyss
Inat, I evighet han sova
I evighet han sova
Hon lyfter honom med kraft och vilja
Smeker med kyla, bår honom bort
Till sina fäders vita sal
Över rymdens mäktiga hav
Till riket dår ingen stjärna lysa